publicerad: 2021  
1grav graven gravar
grav·en
substantiv
1 grävd hålighet i marken där en död persons stoft placeras och sedan täcks över; ofta äv. med tanke på övertäckningen och prydande an­ordningar i an­slutning till den
gravplats; gravsmyckning; familjegrav; gemensamhetsgrav; urngrav
läggas i graven; de lade en krans på hans grav; hon följdes till graven av flera hundra sörjande
äv. om annat arrangemang vid gravplats el. minnes­plats för av­liden ofta historiskt
gravfält; konungagrav; massgrav; stenåldersgrav
den okände soldatens grav
äv. mer el. mindre bildligt
hon tog med sig sin hemlighet i graven
från vaggan till graven se vagga
gräva sin egen grav själv orsaka sin olyckamånga an­ser att den sjukhus­ledning som sätter vinst fram­för god vård gräver sin egen grav
gå i graven upp­höra att finnasnär kvarnen lades ner gick en 600-årig verksamhet i graven
stå med ena benet i graven se ben
stå med ena foten i graven se fot
stå på gravens rand se rand
vända sig/rotera i sin grav (tänkas) reagera mycket negativtom av­liden person: han skulle vända sig i sin grav om han visste att samma stat som lands­förvisade honom nu finansierar ut­givningen av hans samlade litterära verk
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska graf; gemensamt germanskt ord; bildn. till gräva
2 hålighet med för­hållandevis lod­räta väggar vanligen lång­sträckt och ofta grävd
SE gräva
gravsänka; brandgrav; djuphavsgrav; förkastningsgrav; skyttegrav; vallgrav
borgen var om­gärdad av vallar och gravar
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
Ingen vårdar min grav och ingen minnes mig gärna
aldrig i döds­rikets natt når mig en levande röst. Olof Lagercrantz, Agnes Charlotta (i Dikter från mossen, 1943)
2grav gravt grava
adjektiv
1 som har eller kan få allvarliga följder
grava alkohol­problem; leva under grava miss­förhållanden; hon har grava an­lag för astma; jäm­förelsen var gravt miss­visande (adverbial)
äv. sträng, allvarlig
revisorerna riktade grava an­märkningar mot skötseln av föreningens ekonomi
belagt sedan 1852; av lat. grav´is 'tung; svår; allvarlig'; jfr ur­sprung till gravera 2, gravid, gravitera
2 som (har musikalisk accent som) ut­märker de flesta två- och flerstaviga svenska (och norska) ord med betoning på annan stavelse än den sista
MOTSATS 1akut 2
grav accent se accent
belagt sedan 1836; av lat. grav´is i bet. 'tung'
3grav graven
grav·en
substantiv
grav accentuering
SYN. gravis
svenska samman­sättningar får vanligen grav
belagt sedan 1820; se ur­sprung till 2grav 2