publicerad: 2021  
kork korken korkar
kork·en
substantiv
[kår´k]
1 knappast plur. ett lätt, elastiskt och tätt ämne som ut­görs av barken av ett träd (kork­ek) och an­vänds till flaskproppar, flöten, isolering m.m.
korkflöte; korksula
gryt­underlägg av kork
○ ofta mer el. mindre bildligt, med ton­vikt på lättheten
en vatten­växt som flyter bättre än kork
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska kork; av spa. corcho med samma betydelse; av lat. cor´tex 'bark'
2 flaskpropp av kork särsk. för vinflaska
JFR kork 1
korkskruv; vinkork
dra ur korken; korkarna smällde och champagnen flödade
○ äv. om flaskpropp av annat material
plastkork
○ äv. om annan till­slutnings­anordning för flaska
JFR kapsyl
patentkork; skruvkork
skruva av korken
styv i korken något var­dagligtpå­fallande själv­säkerefter sin lyckade golf­runda var hon styv i korken
belagt sedan 1751