SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 korum korumet, plural korum, bestämd plural korumen kor·um·et substantiv ko`rum ● kort andaktsstund vid militärförband förrätta korum; hålla korum belagt sedan 1621; till lat. chor´us 'kör'; jfr ursprung till kor, korus SO Alfabetisk lista kortvägg subst. kortväxt adj. kortväxt (kort) kortända subst. kortärmad adj. korum subst. korund subst. korus subst. korv subst. korva sig verb korvbröd (korv) Till alla ordböcker
