publicerad: 2021  
krön krönet, plural krön, bestämd plural krönen
krön·et
substantiv
● översta del av något högt ofta en naturföreteelse
backkrön; trappkrön; vågkrön
krönet (av/på något)
krönet (av något)
krönet (på något)
murens krön; trappans krön; hon gick längs åsens krön
○ sär­skilt ut­smyckad översta del av något högt ofta ett konstföremål
gavelkrön
en kakel­ugn med ett ut­sökt krön; en barock­spegel med krön
○ äv. bildligt kulmen
romanen bildar krönet på ett fascinerande författarskap
belagt sedan 1835; trol. av nederländska kruin 'topp; hjässa; krön'; besläktat med krona