publicerad: 2021  
1ragg raggen
ragg·en
substantiv
● strävt och grovt, ofta långt hår som täcker huden på vissa djur, t.ex. get, varg och björn
○ spec. om hår som reser sig på grund av ilska, förskräckelse eller dylikt i vissa ut­tryck
hunden reste ragg och morrade
○ äv. om liknande hår hos människa
han hade kraftiga armar med svart ragg
○ äv. bildligt i ut­tryck för aggressivitet och dylikt
han reste ragg mot alla han inte kände
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska rag; trol. till en indoeur. ord­rot med bet. 'rycka; riva'; jfr isl. rýja 'rycka ullen av får'
2ragg ragget, plural ragg, bestämd plural raggen
ragg·et
substantiv
● var­dagligt det att ragga
det blev inget ragg i helgen
○ ofta om den person som är före­mål för raggande
krogragg
hon presenterade sitt senaste ragg för kompisarna
belagt sedan 1958