publicerad: 2021  
kruka krukan krukor
kruk·an
substantiv
kru`ka
1 nästan cylindriskt eller bukigt kärl ofta av ler­gods, porslin, plast el. plåt; ofta för förvaring av (delvis) flytande mat­varor; med el. utan lock och hand­tag
krukskärva; lerkruka; syltkruka
en kruka (något) en kruka (med något)
brända och glaserade krukor; en kruka med körsbärssylt; en kruka med in­lagd sill
○ spec. om så­dan behållare för plantering av växter (vanligen formad som en stympad kon)
blomkruka; innerkruka; lerkruka; plastkruka; terrakottakruka; ytterkruka
pelargoner i krukor; själv­vattnande kruka
belagt sedan slutet av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska kruka; av lågtyska kruke med samma betydelse; av ovisst urspr.
2 var­dagligt feg person
badkruka
han är en riktig kruka som inte vågar bada
belagt sedan 1685; trol. till sv. dial. kruker 'rädd stackare', med an­slutning till kruka 1