publicerad: 2021  
lita litade litat
lit·ar
verb
li`ta
● ha fullt förtroende för någon el. något
JFR förtrösta
någon litar på någon/något/sats
någon litar på någon
någon litar på något
någon litar på sats
han litar full­komligt på sin närmaste med­arbetare; han är inte att lita på i affärer; hon litar på hans ord; hon var en vän som han all­tid kunde lita på
○ äv. försvagat vara säker på något
kan vi lita på att ni kommer?; det blir regn, det kan du lita på!
○ sär­skilt i fråga om kraft eller kompetens hos någon el. något
någon litar till någon/något
någon litar till någon
någon litar till något
han litar helst till sig själv och har svårt att be andra om hjälp; hon litade till sin egen förmåga för att reda upp den besvärliga situationen
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska lita 'nöja sig med; rätta sig efter; lita på'; trol. urspr. 'luta sig emot'; jfr ur­sprung till leta