publicerad: 2021  
1lycka lyckan
lyck·an
substantiv
lyck`a
1 (var­aktig) känsla av djup glädje och tillfreds­ställelse betingad av grund­läggande förut­sättningar i själva livs­situationen
lyckokänsla; kärlekslycka; moderslycka; tomtebolycka
lyckan (att+verb)
lyckan (över något/att+verb/sats)
lyckan (över något)
lyckan (över sats)
lyckan (över att+verb)
lyckan (av något/att+verb)
lyckan (av något)
lyckan (av att+verb)
känna lycka; gråta av lycka; söka lyckan på annat håll; små stunder av lycka; rikedom betyder inte lycka; lyckan av att kunna läsa
äv. om mer till­fällig glädje
barnens an­sikten strålade av lycka
vara sin egen lyckas smed se smed
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska lykka; av lågtyska lücke, gelücke 'öde; lycka'; av ovisst urspr.
2 (gynnsamt) öde ofta tänkt som personligt verkande kraft
lyckodag; fiskelycka; jaktlycka; krigslycka
fresta lyckan; pröva lyckan och ta en lott!; lyckan log mot dem
äv. om en­staka gynnsam händelse
det var en lycka att de hade vinter­däck; till sin lycka hade han hjälm på sig
äv. med mera fram­hävande av den handlande fram­gång, med­gång
han hade ingen lycka med sig; hon gjorde lycka med sina sånger; bättre lycka nästa gång!
lycka till! må det gå bra för dig/er!lycka till på tentan!
lyckans ost se ost
någons smala lycka någons (stora) turtill familjens smala lycka kom ingen till skada när huset började brinna mitt i natten
till all lycka lyckligtvistill all lycka hade förlaget sitt om­fattande arkiv placerat i en annan byggnad än den som eld­härjades
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
Lyckan kommer sakta med morgonens susning i sovande snår,
lyckan glider undan i lätta moln­bilder över djup­blå djup,
lyckan är fältet som sover i mid­dagens glöd
eller havets änd­lösa vidd under baddet av lod­räta strålar,
lyckan är makt­lös, hon sover och andas och vet av ingen­ting ... . Edith Södergran, Smärtan (i Dikter, 1916)
2lycka lyckan lyckor
lyck·an
substantiv
lyck`a
dialektalt mindre åker eller äng vanligen in­hägnad och om­given av skog
belagt sedan 1327 (testamente upprättat av Johan Erlandsson med gåvor till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska lykkia; till 3lycka
3lycka lyckte lyckt, presens lycker
verb
lyck`a
ålderdomligt ut­om i ett ut­tryck nästan en­bart perfekt particip stänga
något är lyckt
bak­om lyckta dörrar se dörr
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska lykkia, nära besläktat med luka 'stänga'; jfr ur­sprung till 2lock 1, lockout, lucka, 2lykta, ändalykt
lyckalyckande