publicerad: 2021  
möjlighet möjligheten möjligheter
möj·lig·het·en
substantiv
möj`lighet
1 det att vara möjlig
JFR eventualitet
den före­slagna planens möjlighet betvivlades; en kvartsfinal­plats låg in­om möjligheternas gräns
belagt sedan 1507 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska möghelikhet; till möjlig
2 möjlig ut­väg el. åt­gärd
möjlighet (för någon) (till något/att+verb)
möjlighet (för någon) (till något)
möjlighet (för någon) (till att+verb)
möjlighet (för någon) (att+verb) möjligheten (av något)
det fanns bara en möjlighet: att fly; det fanns ingen möjlighet för dem att behålla huset
○ äv. tänkbart fall
vi måste räkna med alla möjligheter
○ äv. till­fälle, chans
utvecklingsmöjlighet
hon ville få möjlighet att göra rätt för sig; USA har ofta kallats de obegränsade möjligheternas land; i reklamen talades det om "möjligheternas varu­hus"
belagt sedan 1712