publicerad: 2021  
1skugga skuggan skuggor
skugg·an
substantiv
skugg`a
om­råde som är mörkare (och svalare) än om­givningen där­för att det inte nås av strålning från stark ljus­källa särsk. från solen
skuggsida; molnskugga
(i) skuggan (av någon/något)
(i) skuggan (av någon)
(i) skuggan (av något)
det var 29 grader i skuggan; de satte sig i skuggan under ett träd
spec. om sådant om­råde med tanke på dess kontur
skuggorna blir längre fram­på efter­middagen; mot väggen av­tecknade sig skuggan av en man i hatt; fågeln kastade sin skugga på marken
äv. om mörkare om­råde på teckning, målning el. i an­sikte
lägga på mera skugga
äv. om overklig el. otydlig (el. mycket av­magrad) figur
mörka skuggor smög om­kring bland träden; efter sjukdomen var han bara en skugga
äv. bildligt om person eller dylikt som följer någon/något troget etc.
liv­vakten var presidentens ständiga skugga; han följde henne som en skugga
äv. om något hotande, overkligt, förkvävande eller dylikt
skuggliv; skuggtillvaro; skuggvärld; dödsskugga
händelsen kastade en mörk skugga över resten av hennes liv; han levde i skuggan av sin berömde bror
ingen skugga faller över någon/något ingen kritik kan riktas mot någon/någotdet är än­nu okänt vad som orsakade epidemin, men smittan kom troligtvis ut­ifrån och ingen skugga faller över sjuk­hemmets kök
inte ha skuggan av en chans var­dagligtinte ha den minsta chansde hade inte skuggan av en chans mot serie­ledarna och förlorade med 6–0
skuggornas värld se värld
ta någon under sina vingars skugga ur­sprungligen biblisktbeskydda någonde tog henne under sina vingars skugga och såg till att hon fick en gedigen sång- och musik­utbildning
vara en skugga av sitt forna jag i viktiga av­seenden vara mycket sämre än för­utefter den senaste tidens skador är han bara en skugga av sitt forna jag
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skugge; besläktat med obskyr, skjul, 1skum!!
Skuggan över sten­bänken. Titel på den första boken i Skuggsviten av Maria Gripe (1982)
2skugga skuggade skuggat
verb
skugg`a
1 ge skugga genom att befinna sig i vägen för ljusstrålning
någon/något skuggar någon/något (med något)
någon skuggar någon (med något)
någon skuggar något (med något)
något skuggar någon (med något)
något skuggar något (med något)
skuggande palmer; träden skuggade bänken där de satt; han skuggade med handen för ögonen
belagt sedan 1682; till 1skugga
2 åstad­komma in­tryck av skugga på teckning, målning eller dylikt
någon skuggar (något) (med något)
skraffering inne­bär att man skuggar med parallella eller korsande streck
äv. vanligen perfekt particip låta få mörkare färg­ton
de skuggade fälten på blanketten fylls i av myndigheten
belagt sedan 1784
3 följa efter (någon) utan att själv synas i under­sökande syfte
någon skuggar någon
detektiven skuggade den miss­tänkte
äv. (i sport­sammanhang) vara placerad all­deles bak­om någon, t.ex. i löpar­fält
han skuggade NN under större delen av loppet och slog honom i spurten
belagt sedan 1908; efter engelska shadow med samma betydelse
skuggaskuggande, skuggning