SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

monokord monokordet, plural monokord, bestämd plural monokorden

mono·kord·en

substantiv

[-kå´rd]

● en­strängad cittra

belagt sedan 1685; till grek. monokh´ordos 'som har en sträng'; jfr ur­sprung till korda

SO

Alfabetisk lista

  monogram subst.
  monogram (-gram)
  monogram (mono-)
  monokel subst.
  monoklin adj.
  monokord subst.
  monokotyledon subst.
  monokrom adj.
  monokrom (mono-)
  monokromatisk adj.
  monokultur subst.

  Till   alla ordböcker