publicerad: 2021  
motta mottog mottagit mottagen mottagna, presens mottar
även åld.
mottaga mottog mottagit mottagen mottagna, presens mottager
verb
mo`tta el. mo`ttaga
1 ofta lös förbindelse, se ta emot fungera som mål för över­lämnande av gåva eller dylikt
JFR erhålla 1, 1få 1
någon mottar något
mot­ta ett pris; han mot­tog plaketten ur konungens hand
○ äv. mer abstrakt
mot­ta ett besked; mot­ta tips från all­mänheten; hon mot­tog hans ur­säkt med glädje; idrotts­stjärnorna mot­tog folkets hyllningar
○ äv. med bi­betydelse av bedömning bedöma
boken mot­togs väl­villigt av kritiken
○ äv. vanligen lös förbindelse fungera som mål för fysisk kraft eller dylikt
något mottar något
bilen har mot­tagit många stötar
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska mote taka
2 vanligen lös förbindelse, se ta emot acceptera an­komst och när­varo av om person
någon mottar någon (någonstans)
kejsaren mot­tog sände­bud från alla väder­streck
○ ibland äv. om institution och dylikt
vandrar­hemmet mot­tar gäster även vinter­tid
belagt sedan 1734
mottamottagande, mottagning