SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 obduktion obduktionen obduktioner ob·dukt·ion·en substantiv [-∫o´n] ● öppning och undersökning av död människokropp vanligen för fastställande av dödsorsaken SE obducera SYN. autopsi 2 obduktionsbord; obduktionsprotokoll obduktion (av någon/något) obduktion (av någon) obduktion (av något) klinisk obduktion; rättsmedicinsk obduktion; obduktionen visade att NN sannolikt hade begått självmord belagt sedan 1795 SO Alfabetisk lista obarkad adj. obarmhärtig adj. obducent subst. obducent (obducera) obducera verb obduktion subst. obduktionsbord (obduktion) obduktionsprotokoll (obduktion) obeaktad adj. obebodd adj. obeboelig adj. Till alla ordböcker
