publicerad: 2021  
obehörig obehörigt obehöriga
o|­be·hör·ig
adjektiv
o`behörig
● som saknar (formell) rättighet att göra något eller dylikt; om person
obehörig (att+verb)
se till att inga obehöriga bilar kör om­kring på om­rådet
○ ofta substantiverat
till­träde förbjudet för obehöriga
○ äv. försvagat om före­teelse
han försökte koncentrera sig och stänga ute alla obehöriga ljud
○ spec. i fråga om yrkes­kompetens
obehöriga lärare
obehörig vinst se vinst
belagt sedan 1766