publicerad: 2021
obehindrad
obehindrat obehindrade
o|be·hindr·ad
adjektiv
●
som inte hindras av något
obehindrad (av någon/något/sats)
obehindrad (av någon)
obehindrad (av något)
obehindrad (av sats)
ett nät av motorvägar som möjliggör snabb, obehindrad biltrafik; man kan röra sig obehindrat på området (adverbial)
○
ofta spec. (i adverbiell användning)
utan svårighet
hon växlade obehindrat mellan tyska och franska
belagt sedan 1453 (i adverbiell anv.; (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474))
fornsvenska obehindradher; efter tyska unbehindert med samma betydelse; till
hindra