publicerad: 2021  
påta sig påtog påtagit påtagen påtagna, presens påtar
även åld.
påtaga sig påtog påtagit påtagen påtagna, presens påtager
verb
på`ta sig el. på`taga sig
● ofta lös förbindelse, jfr ta på fri­villigt belasta sig med något betungande
JFR åta sig
någon påtar sig något/att+verb
någon påtar sig något
någon påtar sig att+verb
vi kan inte på­ta oss fler upp­gifter just nu; han på­tog sig an­svaret för olyckan
belagt sedan 1625
påta sigpåtagande