publicerad: 2021  
1plural pluralt plurala
plur·al
adjektiv
plu`ral
● som har grammatisk flertalsform
JFR 1singular
plurala substantiv som "bilar"
belagt sedan 1835; se ur­sprung till pluralis
2plural pluralen pluraler; i ett uttr. plurale
plur·al·en
substantiv
plu`ral
● böjnings­form av ett ord som an­ger (sam­hörighet med ett ord i) fler­tal
JFR 2singular
pluraländelse
plural av "bil" är "bilar"; plural av "fick" var tidigare "fingo"
○ äv. flertal
pluralform
"bil" heter i plural "bilar"
plurale tantum ord som en­bart har pluralform men än­då betecknar en­staka före­teelset.ex. "glas­ögon"
belagt sedan 1801; se ur­sprung till pluralis