publicerad: 2021  
polemik polemiken polemiker
pol·em·ik·en
substantiv
polemi´k
● skarpt menings­utbyte med (ofta) genom­tänkta argument ofta i skrift och mer el. mindre offentligt
JFR ordkrig, ordväxling
tidningspolemik
polemik (mellan några) (om någon/något/sats)
polemik (mellan några) (om någon)
polemik (mellan några) (om något)
polemik (mellan några) (om sats)
polemik (med/mot någon) (om någon/något/sats)
polemik (med någon) (om någon)
polemik (med någon) (om något)
polemik (med någon) (om sats)
polemik (mot någon) (om någon)
polemik (mot någon) (om något)
polemik (mot någon) (om sats)
gå i polemik; polemiken mellan stats­ministern och oppositions­ledaren; i polemik mot NN på­stod han att ...
belagt sedan 1810; jfr fra polémique med samma betydelse; av grek. polemike´ (tekh´ne) 'krigs­konst'; till pol´emos 'krig'