publicerad: 2021  
politruk politruken politruker
pol·it·ruk·en
substantiv
politruk´
● politisk kontrollant i (tidigare) kommunistiskt land ur­sprungligen i den sovjetiska Röda armén
○ äv. ut­vidgat om person som lägger över­driven ton­vikt vid (real)politiska aspekter, ofta i (otillbörligt) syfte att göra sig själv gällande i samman­hang där veder­börande inte har någon kompetens ned­sättande
alla politrukerna i kultur­livet
belagt sedan 1940; av ry. politruk, förk. av polititjeskij rukovoditel 'politisk hand­ledare'