publicerad: 2021  
1publik publiken publiker
publ·ik·en
substantiv
publi´k
● samling åskådare eller åhörare vid (konstnärlig) före­ställning, evenemang eller dylikt men äv. all­männare
publikfavorit; publikrekord; publiksiffra; teaterpublik; tv-publik; vernissagepublik
upp­träda in­för publik; dra en stor publik; publiken applåderade; publiken buade ut hemma­laget; han visste inte att han hade publik vid in­brottet
○ äv. läsekrets
skriva för den breda publiken; författaren vill nå en ny publik
○ äv. om personer som del­tar i (offentlig) verksamhet av mer el. mindre under­hållande slag
danspublik
auktionen hade en kunnig publik
○ i sammansättn. äv. för att an­ge stor popularitet
publikfilm; publikpjäs; publiksport
belagt sedan 1745; av franska public med samma betydelse; till 2publik 1
2publik publikt publika
publ·ik
adjektiv
publi´k
1 offentlig eller all­män
förr var av­rättningar publika skåde­spel
belagt sedan 1631; av franska public, lat. pu´blicus med samma betydelse, trol. till lat. pu´bes '(en) vuxen'; jfr ur­sprung till pubertet
2 som har att göra med publikmängd
tävlingarna blev en publik succé; publikt sett blev årets VM ett fiasko (adverbial)
belagt sedan 1920