publicerad: 2021  
rotting rottingen rottingar
rott·ing·en
substantiv
[råt`-]
(träfibrer av) lian hos viss typ av klättrande palm anv. till flät­verk, stolar m.m.
JFR bambu
rottingkorg; rottingkäpp; rottingpalm
(i/av rotting)
(av rotting)
(i rotting)
en fåtölj i rotting och mahogny; en matt­piskare av rotting; rotting har en massiv stam, bambu en ihålig
äv. om käpp av rotting, förr ibland anv. som bestraffnings­redskap
smaka rottingen; läraren slog honom över fingrarna med rottingen
belagt sedan 1667; via nederländska av malajiska rotang 'rottingpalm'