publicerad: 2021
rotting
rottingen rottingar
rott·ing·en
substantiv
●
(träfibrer av) lian hos viss typ av klättrande palm anv. till flätverk, stolar m.m.
JFR
bambu
rottingkorg; rottingkäpp; rottingpalm
(i/av rotting)
(av rotting)
(i rotting)
en fåtölj i rotting och mahogny; en mattpiskare av rotting; rotting har en massiv stam, bambu en ihålig
○
äv. om käpp av rotting, förr ibland anv. som bestraffningsredskap
smaka rottingen; läraren slog honom över fingrarna med rottingen
belagt sedan 1667;
via nederländska av malajiska rotang 'rottingpalm'