publicerad: 2021
sömn
sömnen
sömn·en
substantiv
●
tillstånd av djupaste vila när man inte är medveten om sin omgivning och ofta drömmer
orolig sömn; drömlös sömn; djup sömn; falla i sömn; prata i sömnen; hon vaggade barnet till sömns; hon behövde åtta timmars sömn; på gränsen mellan sömn och vaka
○
äv. om förmåga att sova lugnt
ha god sömn; lida av dålig sömn
○
äv. i uttryck för nästan mekanisk behärskning av något
multiplikationstabellen måste man kunna i sömnen
gnugga sömnen ur ögonen
gnugga ögonen för att vakna ordentligtinnan han kunde dricka sitt morgonkaffe var han tvungen att gnugga sömnen ur ögonen
gå i sömnen
gå omkring i sovande tillståndhon sover oroligt och går ofta i sömnen
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska symn; sömn; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. som´nus med samma betydelse; jfr ursprung till
1somnambul!! och
sova