publicerad: 2021  
ovana ovanan ovanor
o|­van·an
substantiv
o`vanalångt a
1 bristande erfarenhet av viss situation el. handling
seglingsovana
ovana (vid någon/något/att+verb/sats)
ovana (vid någon)
ovana (vid något)
ovana (vid sats)
ovana (vid att+verb)
hennes ovana vid halk­körning blev ödes­diger
belagt sedan 1738; fornsvenska ovani 'dålig vana'
2 dåligt eller fel­aktigt, in­lärt sätt att bete sig i viss typ av situationer
JFR osed, vana
en ful ovana; en dålig ovana; hans ovana att slänga cigarett­fimpar i vasken
belagt sedan mitten av 1400-talet Ett forn-svenskt legendarium