publicerad: 2021  
skona skonade skonat
verb
sko`na
● av­stå från att straffa eller plåga någon
JFR förskona
någon skonar någon (från något/att+verb)
någon skonar någon (från något)
någon skonar någon (från att+verb)
skona sin fiende
○ äv. med av­seende på före­mål el. abstrakt före­teelse låta und­gå förstörelse eller på­frestning
någon skonar något
skona miljön; skona någons liv; påven vädjade till de allierade att skona klostret
○ äv. försvagat vara försiktig med, skydda
JFR spara 2
skona sin bräckliga hälsa; han tog på sig hörsel­skydd för att skona sina öron; som förälder vill man gärna skona barnen från att familjen har ekonomiska problem
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska skona 'visa vänlighet med; över­se med; skona'; av lågtyska schonen med samma betydelse; till 1skön 1
skonaskonande, skoning