publicerad: 2021  
1tyg tyget, plural tyger äv. tyg, bestämd plural tygerna äv. tygen
tyg·et
substantiv
● vävnad (av två mot var­andra vinkel­räta tråd­system) som ut­gör material till kläder m.m.
tygrulle; tygstycke; bomullstyg; möbeltyg
ett kraftigt tyg; ett mönstrat tyg; trycka på tyg; det tunna tyget i klänningen
belagt sedan 1690; specialiserad anv. av 2tyg 1 i bet. 'material'
2tyg tyget, plural tyg, bestämd plural tygen
tyg·et
substantiv
1 delvis något ålderdomligt nästan en­bart i sammansättn. redskap av något slag som an­ges av för­ledet
skrivtyg
○ ibland äv. om visst oönskat handlande var­dagligt
fanstyg; rackartyg
för allt vad tygen håller så mycket man orkarhon sprang för allt vad tygen höll för att hinna med tåget
belagt sedan 1430–50 (i sammansättn. skriv-; (Konung Alexander)) fornsvenska tygh 'redskap; bo­hag; saker'; av lågtyska tuch 'don; ut­rustning; klädes­plagg', urspr. trol. 'dragverktyg'; jfr ur­sprung till fartyg, intyga, tya, verktyg
2 nästan en­bart i sammansättn. militära vapen med till­hörande ut­rustning
tygförråd; tygofficer
belagt sedan 1346 (testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska tygh 'krigs­utrustning'; av samma urspr. som 2tyg 1