publicerad: 2021  
sliten slitet slitna
slit·en
adjektiv
sli`ten
● som har nötts (och försämrats) genom trägen an­vändning
SYN. medfaren
en sliten skolväska; slitna för­orts­kvarter
○ äv. bildligt, spec. trött, ut­arbetad
hon såg sliten ut efter allt nattvak
○ spec. äv. som man kommit i kontakt med allt­för många gånger
slitna klichéer
belagt sedan ca mitten av 1400-talet (i sammansättn. halv-; (Arboga stads tänkebok)) fornsvenska slitin