publicerad: 2021  
snava snavade snavat
verb
sna`va
● stöta foten mot (något) och (vara nära att) falla
JFR snubbla
någon snavar (på/över något)
någon snavar (på något)
någon snavar (över något)
hon snavade på en vin­ranka
○ äv. bildligt
han var så rörd att han snavade på orden
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska snava; av ovisst urspr.
snavasnavande, snavning