publicerad: 2021  
stappla stapplade stapplat
verb
stapp`la
● ibland med partikel, sär­skiltfram gå med ostadiga steg på grund av trötthet, hög (el. mycket låg) ålder etc.; ibland mer el. mindre bildligt
någon stapplar (fram)
han stapplade i mål full­komligt ut­pumpad; hon stapplar på gravens rand
○ ofta med konstruktions­växling i presens particip
något är stapplande
hans stapplande gång; ettåringen har tagit sina första stapplande steg
○ äv. bildligt i ut­tryck för dålig språkbehärskning i presens particip
något är stapplande
han talade en stapplande engelska
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska stapla; trol. av lågtyska stap(p)eln med samma betydelse; besläktat med stapel
stapplastapplande