publicerad: 2021  
sting stinget, plural sting, bestämd plural stingen
sting·et
substantiv
1 (smärtsam upp­levelse av) in­förande av något vasst i hud
SYN. 2stick 1, stygn 2, styng 1
getingsting; nålsting
han kände ett sting i foten
○ äv. om annan plötslig, obehaglig upp­levelse
hon kände ett sting av av­und
belagt sedan 1467 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska sting; till stinga; jfr ur­sprung till styng
2 det att vara fart­fylld och handlings­kraftig
JFR snärt 3
en tidning med sting; han har tappat stinget; det är inget sting i henne längre
○ spec. i fråga om handling
han har inget sting i slaget längre
belagt sedan 1935