publicerad: 2021  
storma stormade stormat
verb
[står`ma]
1 blåsa mycket häftigt
SE storm 1
något stormar (kring någon/något)
något stormar (kring någon)
något stormar (kring något)
det stormade hela natten
○ äv. bildligt, i ut­tryck för intensitet, häftigt skeende och dylikt
stormande applåder; en stormande succé; stormande jubel; det stormade kring den nye teater­chefen
○ spec. äv. i fråga om häftig känsla
en stormande kärleks­historia
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska storma
2 an­falla för att in­ta befästning eller dylikt
stormning
någon stormar något
fästningen stormades
○ äv. ofta med partikel, sär­skiltfram, in hastigt rusa fram (till)
någon stormar (fram/in) (någonstans)
någon stormar (fram) (någonstans)
någon stormar (in) (någonstans)
fansen stormade scenen; han stormade in i rummet
○ äv. bildligt
en dag stormade hon in i hans liv
belagt sedan förra hälften av 1400-talet Ett fragment af Konunga-Styrelsen
stormastormande
storma an