publicerad: 2021  
strutta struttade struttat
verb
strutt`a
● ofta med partikel, t.ex.fram, omkring gå knyckigt
någon struttar (fram/omkring) (någonstans)
någon struttar (fram) (någonstans)
någon struttar (omkring) (någonstans)
den gamla struttade fram till bordet; hönsen struttade om­kring och sprätte i marken
belagt sedan 1851; sv. dial. strutta 'hoppa; studsa; gå stelt'; besläktat med lågtyska strutt 'styv'; jfr ur­sprung till strut
struttastruttande