publicerad: 2021  
stinga preteritum undviks, stungit stungen stungna, presens stinger
verb
sting`a
● ge sting
SE sting 1
stinga (någon) (någonstans)
hon blev stungen av en geting
○ någon gång äv. kännas som sting
det stinger i bröstet; tårarna stinger i ögonen
○ äv. i fråga om annan plötslig, obehaglig upp­levelse
stingande oro
○ äv. bildligt
stingande ljud; hårda stingande röster
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stinga; gemensamt germanskt ord, bildat till en ord­rot med bet. 'sticka', 'spetsig'; jfr ur­sprung till stagg, 2sticka 1, styng, stång
stingastingande, sting