SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 stuv stuven stuvar stuv·en substantiv ● ofta plur. stuvbit belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska stuver 'stubbe; stuvbit', urspr. 'ngt avhugget'; jfr ursprung till stubb 1 SO Alfabetisk lista stuss subst. stussmått (stuss) stussvidd (stuss) stut subst. stuteri subst. stuv subst. stuva verb stuvarbas (stuvare) stuvare subst. stuvare (stuva) stuvbit subst. Till alla ordböcker