publicerad: 2021
sudda
suddade suddat
verb
sudd`a 
1
ofta med partikel, särskiltbort, ut
ta bort skrift i blyerts (med radergummi) el. i krita
sudda bort strecket; sudda på svarta tavlan
○
äv. bildligt
alla konturer suddades ut av dimman; det gick inte att sudda ut de hemska minnena
belagt sedan 1757
2
vardagligt
festa och dricka alkohol (till sent på natten)
SE
2sudd 2
någon suddar
han var ofta ute och suddade under studietiden
belagt sedan 1854
suddasuddande, suddning
Sudda sudda sudda sudda bort din sura min.
Sudda sudda sudda sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va gla.
Munnen den ska sjunga, tra-la-la.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda sudda bort din sura min. Refräng i barnvisan Sudda sudda av Gullan Bornemark (t.ex. i förf.:s och Ilon Wiklands Min allra bästa kompis, 1989)
Sudda sudda sudda sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va gla.
Munnen den ska sjunga, tra-la-la.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda sudda bort din sura min. Refräng i barnvisan Sudda sudda av Gullan Bornemark (t.ex. i förf.:s och Ilon Wiklands Min allra bästa kompis, 1989)
