publicerad: 2021  
töntig töntigt töntiga
tönt·ig
adjektiv
tön`tig
● var­dagligt som beter sig oskickligt och ta­fatt och ofta larvigt
JFR klantig
töntiga lokala förmågor
○ äv. om handling och dylikt
töntig buskis
belagt sedan 1951; sv. dial. töntig 'småfånig; narr­aktig'