publicerad: 2021  
ta vid tog tagit, presens tar
verb
ta vi´d
● äv. fast sammansättn., se vidta fortsätta där någon/något slutat
någon/något tar vid
någon tar vid
något tar vid
"Nu får ni unga ta vid", sade den gamle ord­föranden; en liten stig tar vid där vägen slutar
○ äv. om något som snarare in­leder något nytt
efter själva konferensen tog banketten vid
ta illa vid sig se illa
belagt sedan 1470-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska taka viþer
ta vidvidtagande