publicerad: 2021
tillkomma
tillkom tillkommit tillkommen tillkomna, presens tillkommer
till|komm·er
verb
1
ofta lös förbindelse, se
komma till
uppstå som resultat av målinriktad verksamhet
något tillkommer (tid)
det året tillkom hans mest populära verk; paragrafen tillkom för att förhindra ...
belagt sedan 1487 (Skrå-Ordningar);
fornsvenska tilkoma
2
ofta lös förbindelse, se
komma till
komma som tillägg
något tillkommer
grundpriset är 1 000 kronor, men sedan tillkommer moms och frakt
belagt sedan 1556
3
utgöra erkänd rättighet eller skyldighet för någon
något tillkommer någon
det tillkommer styrelsen att besluta i frågan; det tillkommer inte oss att döma; det tillkommer stormakterna att ta fredsinitiativ
○
äv.
(böra) komma (någon) till del
äran tillkommer NN; den respekt som tillkommer en gammal dam
belagt sedan 1524
Tillkomme ditt rike.
Bibeln (1917 års övers.), Matteus 6:10 (ur Fader vår)