publicerad: 2021  
rot roten rötter
substantiv
1 vanligen plur. (vanligen under­jordisk) del av en växt som håller växten på plats och svarar för vatten- och närings­tillförsel; hos frö- och ormbunks­växter
huvudrot; klätterrot; sidorot; trädrot
djupa rötter; sticklingarna slog rot; han snavade på en rot; man ska inte dra upp blommorna med rötterna; fåren betade av gräset ända ner till rötterna
○ spec. om ätliga typer
kålrot; morot; pepparrot
○ äv. om (del av) kropps­del med liknande ut­seende el. funktion
hårrot; nagelrot; näsrot; tandrot; tungrot
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att få gen­svar och spridas
hjärterot
nya idéer började slå rot och gro
○ spec. äv. om ur­sprung el. orsak till något
hon har sina rötter i Norr­land; problemen har sin rot i urbaniseringen
○ spec. äv. här­komst, för­fäder
söka sina rötter
gå till roten med det onda verkligen ta itu med det onda
roten till det onda ur­sprungligen biblisktorsaken till något dåligt
skog på rot se skog
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska rot; besläktat med lat. ra´dix 'rot' och med ört
2 tal som multiplicerat en eller flera gånger med sig självt ger ett givet tal särsk. om kvadrat­rot
kubikrot; kvadratrot
roten ur tal
roten ur 16 är 4; fjärde roten ur 16 är 2
belagt sedan 1601
3 tal som ut­gör lösning till ekvation
ekvationen x2 = 4 har rötterna +2 och –2
belagt sedan 1750
4 del av ett ord som blir kvar när avlednings- och böjnings­element av­lägsnats
JFR stam 4
roten i "ovänlig" är "vän"
belagt sedan 1678
5 rekonstruerad (tänkt) urform av betydelse­bärande element in­om viss språk­familj särsk. den indo­europeiska
"hundra" an­ses kunna här­ledas från en indo­europeisk rot "kmto'm"
belagt sedan 1921
Rötter. Svensk titel på roman av den (afro)amerikanske författaren Alex Haley (1976); boken är en familje­krönika och handlingen startar på 1700-talet, då stam­fadern Kunta Kinte tas som slav i Gambia