publicerad: 2021
tvinga sig
tvingade äv. tvang, tvingat äv. tvungit, presens tvingar
tving·ar sig
verb
1
vanligen med partikel, t.ex.fram, på
uppnå (någon fördel) genom att använda fysisk eller psykisk styrka ofta om att uppnå bättre position
någon tvingar sig fram (någonstans)
någon tvingar sig på (någon/något)
någon tvingar sig på (någon)
någon tvingar sig på (något)
han tvingade sig till makten; de lyckades tvinga sig fram till podiet; hon tvingade sig på dem
belagt sedan 1584 i sin nuv. bet.
2
pressa sig till viss handling; vanligen genom självövervinnelse
någon tvingar sig (att+verb)
någon tvingar sig (till något/att+verb)
någon tvingar sig (till något)
någon tvingar sig (till att+verb)
han tvingade sig att inte tänka på henne; hon tvingade sig till koncentration inför framträdandet
belagt sedan 1697