publicerad: 2021  
utarma utarmade utarmat
verb
u`tarma
● ofta perfekt particip göra fattig
utarma någon/något (på något)
utarma någon (på något)
utarma något (på något)
landet var ut­armat efter de lång­variga ekonomiska sanktionerna
○ äv. om att skapa brist på något
jorden hade ut­armats av fel­aktig gödning; barnen var känslo­mässigt ut­armade
belagt sedan 1504 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska utarma; till 2arm
utarmautarmande, utarmning