publicerad: 2021  
utgjuta utgöt utgjutit utgjuten utgjutna, presens utgjuter
verb
u`tgjuta
● hög­tidligt låta flyta
utgjuta något (över någon/något)
utgjuta något (över någon)
utgjuta något (över något)
ut­gjuta tårar
○ ibland mer el. mindre bildligt i ut­tryck för att stupa i strid något hög­tidligt
de värden som så många ut­göt sitt blod för under andra världs­kriget
○ ofta bildligt med av­seende på känsla något hög­tidligt
han ut­göt sin vrede(s skålar) över henne
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska utgiuta
utgjutautgjutande, utgjutning, utgjutelse
utgjuta sig