publicerad: 2021
vång
vången vångar
vång·en
substantiv
●
dialektalt
fält
belagt sedan 1276 (i ortnamn; (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)))
fornsvenska vanger, sv. dial. vång 'gärde'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'krökning'