publicerad: 2021  
ventil ventilen ventiler
vent·il·en
substantiv
venti´l
1 mekanisk an­ordning för av­stängning eller reglering av vätskors eller gasers strömning i rör eller genom öppning
ventilgummi; cykelventil; friskluftsventil; klaffventil; strypventil; säkerhetsventil
en ventil (för någon/något)
en ventil (för någon)
en ventil (för något)
det pyste ur ventilerna
○ spec. musik klaff som reglerar ton­höjden på orgel och mässings­blåsinstrument
trumpetens tre ventiler
○ äv. an­ordning som släpper fram elektrisk ström i bara en riktning
SYN. likriktare
○ äv. bildligt om möjlighet till ut­lopp för starka känslor och dylikt
sam­talen med psykologen fungerade som en ventil för henne
belagt sedan 1686; av medeltidslat. venti´le med samma betydelse; till ventilera
2 liten vädrings­lucka i hus eller for­don ibland med sug- el. fläkt­anordning
JFR glugg
fågeln hade tagit sig in genom ventilen
○ äv. (cirkel­formig) glasad, stängbar lucka i fartygs­sida eller däcks­hus
belagt sedan 1818