SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`höra verb åhörde åhört, pres. åhör å|­hör·delyssna till ngn/ngt, ofta i mer el. mindre formell situation ngt formelltkomm.det före­kom i vissa familjer att national­sången åhördes stående, när den spelades i radioåhöra ngn/ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ahöra Subst.:vbid1-399174åhörande