SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ö`de substantiv ~t ~n öd·et1nästan en­bart best. f. sing. (tänkt) bakom­liggande makt som på ett o­påverkbart sätt styr alla händelse­förlopp i världen upp­fattad antingen som personlig el. mekanisk men aldrig som beräkningsbar för människan; mest betraktad som nyck­full och hänsyns­lös fil.sag.ödesgudinnaett gunstigt ödeett o­blitt ödeut­mana ödetett få­fängt försök att beveka ödethan drabbades av ödets slaghon und­kom genom en ödets nyckde trodde det värsta var över, men ödet ville annor­lundagenom ödets ironi hamnade hon just på den plats hon försökt und­vikadet var ödet som förde dem samman○spec. i ett stelnat ut­trycko­lika falla ödets lottersedan ca 1640svenskt ord, bildat till fornsv. ödhin ’förut­bestämd’; ev. besl. med öd 2viss förut­bestämd följd av händelser som ngn eller ngt o­undvikligen kommer att upp­leva eller ut­sättas för men som inte (el. bara med svårighet) kan förut­sägas på normalt sätt; särsk. med tanke på ngt av­görande el. dramatiskt; ofta av negativ karaktär litt.vet.JFRcohyponymbestämmelse 2cohyponymskickelse ödesgemenskapolycksödehans öde stod skrivet i stjärnornaförsöka ut­röna sitt öde genom att spå i korthennes öde var att all­tid få sina goda gärningar miss­förståddahon vägrade att finna sig i sitt ödeny­byggarna mötte ett tragiskt ödeen kvinna som fick ett öde värre än dödenlandets öde var att bli upp­slukat av sin mäktiga granneefter neder­laget vid Poltava var härens öde beseglatde lämnade honom åt hans öde○äv. försvagat om faktisk levnads- el. händelse­utveckling, med ton­vikt på det svår­förutsägbara i det en­skilda falletkvinnoödelevnadsödemänniskoödeden gamla berättade om sitt märkliga ödehan mötte sitt öde i form av en röd­hårig dansösde gick o­kända öden till mötesen film om charter­turisters öden och äventyr○äv. i ett ut­tryck för att ngt är mycket beklagligtdet var ett öde att hon skulle bli sjuk just nusedan 1572
2ö`de adjektiv, ingen böjning ●som saknar spår av mänsklig när­varo eller verksamhet särsk. när så­dan kunde förväntas men äv. all­männare geogr.JFRcohyponymensligcohyponymövergivencohyponymödslig ödegårdödehemmanödekyrkaresan gick genom öde bergs­trakterhan räddade sig i land på en öde öhela trakten låg öde efter den stora miss­växtenunder mid­sommaren verkade stadens centrum helt öde○äv. försvagathela dagarna vandrade hon runt i den öde lägenhetensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. öþe; gemens. germ. ord, besl. med lat. va´nus ’tom’ och va´stus ’öde’; jfr öda, ödslig, öken Det öde landet.Svensk titel på dikt av T.S. Eliot (1922, svensk övers. av Karin Boye och Erik Mesterton); titeln kan uppfattas som syftande på den moderna civilisationen