SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`gonsten substantiv ~en ~ar ög·on|­sten·enperson eller före­teelse som är före­mål för mycket varm upp­skattning från ngn ofta ngt iron.psykol.akta porslinsherdinnan ― den är hennes ögonstenbarn­barnet var hans ögonstensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. öghasten; äldre äv. med bet. ’ögon­glob; ögon­lins; pupill’, dvs. ngt mycket värde­fullt