SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
överste [ö´-äv.ö`-] substantiv ~n överstar över·sten(titel för) officer med högsta grad på regementsnivå i armén, kust­artilleriet och flyg­vapnet mil.yrk.sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. överste ’krigsöverste, fält­herre’; efter ty. Oberst med samma betydelse; till överst