SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bill substantiv ~en ~ar bill·endel av plog som skär av jorden från den o­plöjda marken jordbr.JFRcohyponym2skär 2 plogbilläv. om delar av an­dra jordbearbetande redskap med mot­svarande funktionbillharvbillpinnesedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. bilder; trol. ur en germansk ord­rot med bet. ’klyva’; jfr 2bila
2bill substantiv ~en, plur. ~er el. ~ar bill·enlag­förslag som läggs fram i folk­representation i engelsk­språkiga länder jur.rum.JFRcohyponym1motioncohyponymproposition reformbillen bill (om ngt/SATS)sedan 1712av eng. bill med samma betydelse; av medeltidslat. bill´a, växelform till bulla