SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ill´er substantiv ~n illrar illr·arett mård­djur som har värde­full, svart­brun päls och gärna håller till vid vatten­drag zool.JFRcohyponymfretthyperonymvessla 1 illern har blivit populär även som sällskaps­djursedan 1637trol. av da. ilder med samma betydelse, trol. en ombildn., efter bäver, odder ’utter’, marder ’mård’; jfr lågty. ilke, illeke eller ty. Iltis ’iller’