SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karba´s substantiv ~en ~er karb·as·enredskap att aga med t.ex. piska, rotting el. ris åld.pedag.om barnen bråkade så ven karbasensedan 1609av ty. Karbatsche med samma betydelse; ur turk. karbatč ’läder­piska’